På CERN har man byggt acceleratorer sedan 1950-talet. Idag finns där ett stort system av linjära och cirkulära acceleratorer. Flera av de äldre acceleratorerna används fortfarande för att starta accelerationen av partiklar, innan de släpps in i de största acceleratorerna.
Elektroner, positroner, protoner och olika sorters joner kan accelereras i CERNs acceleratorsystem. Vi ska här beskriva hur det går till att accelerera elektroner och positroner.
En metalltråd i ett elektriskt fält tillförs energi genom uppvärmning. Elektronerna i tråden får då tillräckligt mycket energi för att frigöra sig från atomerna i metallen. De fria elektronerna accelereras sedan i en linjär accelerator (LIL) till en energi på 200 MeV.
En del av elektronerna styrs undan och får kollidera med ett tungt mål av metall. I dessa kollisioner skapas de positroner som används i acceleratorsystemet.
Elektronerna och de nyproducerade positronerna accelereras ytterligare i den linjära acceleratorn tills de har energin 600 MeV. Därefter styrs partiklarna in i en lagringsring (EPA) där de sparas under det att man fyller på med fler partiklar.