Gluonerna förmedlar den starka växelverkan. Denna verkar bara mellan kvarkar och är alltså ansvarig för att kvarkarna i hadronerna håller ihop - man kan alltså aldrig observera en fri kvark!

Om man försöker "rycka loss" en kvark ur en hadron kommer den starka kraften fungera som ett gummiband som håller ihop kvarkarna i hadronen. Om man drar så hårt att "gummibandet går sönder ", då kommer ett nytt kvark-antikvark-par bildas. Dessa nybildade kvarkar parar snabbt ihop sig med de ursprungliga till nya hadroner. Detta går så fort att man inte "hinner se" några fria kvarkar. Detta betyder att gluonernas verkan endast är märkbar inne i baryonerna och mesonerna.

Dessutom (som en sorts resteffekt) är den starka växelverkan ansvarig för att baryonerna i atomens kärna binds till varandra. Denna växelverkan kan också förklaras genom att anta att -mesoner spelar rollen av utbytespartiklar. Denna modell är giltig i gränsskikten mellan hadronerna eller strax utanför, d.v.s. på avstånd större än 10-15 m.

Den starka växelverkan övervinner den mycket starka elektriska repulsionen mellan de positiva protonerna i kärnan.