Taupartikeln upptäcktes på 1970-talet under experiment med högenergetiska partikelkollisioner (mellan elektroner och positroner med en energi på ca 5 GeV - i experiment som i mycket liknar experimenten vid LEP i CERN). Taupartikelns egenskaper liknar elektronens, men den har mycket större massa jämfört med elektronen (3 500 gånger). Därför sönderfaller den till andra lättare partiklar (till andra leptoner eller till en eller flera hadroner).

Tauonen är mycket kortlivad - dess medellivslängd är ca 0,3 pikosekunder. I de reaktioner som inträffar i DELPHI-detektorn kan vi därför aldrig se något spår av den. Vi kan dock se de partiklar den sönderfaller till och kan därför indirekt konstatera att en tauon skapats.