En del partiklar som bildas i en partikelkollision kommer omedelbart sönderfalla och bilda nya partiklar. I dessa fall får man titta på sönderfallspartiklarna och med hjälp av dem försöka sluta sig till vad det var för någon partikel som ursprungligen bildades.

Det vanligaste exemplet är kvarkar, som enligt Standardmodellen inte existerar på egen hand. Istället kommer en kvark bilda en kvast av många partiklar. En sådan partikelkvast består oftast av tio eller fler partiklar. Det brukar vara lätt att se när det bildas kvarkar i partikelkollisionerna eftersom kvastarna syns tydligt i detektorn.

Ibland strålar en kvark ut en gluon (gluonstrålning) på ett tidigt stadium. En sådan gluon kan inte heller existera ensam utan den bildar en partikelkvast på samma sätt som kvarkarna.

Taupartiklar hinner också sönderfalla innan de upptäcks i detektorn. En taupartikel sönderfaller till 1 eller 3 laddade partiklar plus ett obestämt antal neutrala partiklar. Om det bildas flera neutrala partiklar blir resultatet en minikvast som påminner om en kvarkkvast. Minikvasten från taupartikeln har dock mycket färre partiklar, mindre än tio stycken. Ofta bildas flera neutriner i tausönderfallet vilket gör att den detekterade energin är mindre än kollisionsenergin.