Man har kunnat mäta hastigheten hos ljus som utsänds från mycket snabba atomära partiklar. Det krävs avancerad teknik både för att frambringa dessa partiklar och för att utföra mätningen. Sådana mätningar har gett det förbluffande resultatet att ljusets hastighet är densamma som om det utsänts från en partikel i vila.
Einstein fastslog 1905 att ljusets hastighet i vakuum är oberoende av hur ljuskällan rör sig och av observatörens rörelse i förhållande till ljuskällan. Detta var ett djärvt påstående som inte överensstämmer vår intuition eller erfarenhet av föremåls hastigheter i vår omgivning.
Detta påstående leder till att föreställningen om en absolut tid, lika för alla, måste överges. Vi kommer t.ex. att uppfatta att en klocka som rör sig med hög hastighet i förhållande till oss kommer att gå saktare än vår egen. En observatör som medföljer den rörliga klockan kommer inte att uppleva att hennes klocka har ändrat rytm. Fenomenet kallas för tidsdilatation. Det matematiska sambandet mellan tiden på vår egen klocka (t) och tiden på den rörliga klockan (t0) är:
Det faktum att en stor mängd myoner kan registreras vid jordytan trots deras korta livslängd är en bekräftelse av tidsdilatation. (Källa CERN)