Nu kan vi rätt enkelt beskriva även den svaga växelverkan och dess utbytespartiklar, de s.k. intermediära vektorbosonerna W och Z. Den mycket framgångsrika teorin för den svaga växelverkan baserad på utbyte av W- och Z-bosoner fulländades av Sheldon Glashow, Abdus Salam och Steven Weinberg i slutet av 1960-talet. De lyckades ställa upp en teori som på ett enhetligt sätt beskriver all elektromagnetisk och svag (ibland därför gemensamt kallad elekrosvag) växelverkan. De fundamentala Feynman diagrammen ser ut som:



Se ett Feynmandiagram för neutronsönderfall

Feynmandiagram utvecklades av teoretikern Richard Feynman för att beskriva utbytesprocesserna mellan materiens minsta beståndsdelar.